Om det är något jag verkligen inte tycker om så är det arbetsintervjuer. Jag går liksom igenom varenda stadie av self-doubt som finns innan jag faktiskt står där och skakar hand med arbetsgivaren. Jag har trots det inte varit på särskilt många intervjuer, kanske en fyra-fem stycken. Den första jag någonsin sökte var till IKEA och jag tror aldrig jag varit så nervös i hela mitt liv haha. Det var för mer än ett år sen och jag skrev mitt CV och skickade in allt bara några minuter innan ansökninsperioden var slut så jag blev så förvånad sen när jag blev inkallad på intervju några dagar efter. Det jobbet fick jag inte, men inte undra på egentligen. Jag sökte en plats till köket och jag har ju ingen speciell erfarenhet av det precis. Så så blev det med det. Det var naturligtvis en besvikelse men jag kände nästan på mig att jag inte skulle få det ändå.

Men i alla fall, det där med arbetsintervjuer dådå… Imorgon ska jag på (jag tror) min femte intervju. Den här gången ute på Värmdö, och än en gång så slår alla neggo-tankar igång och jag blir så matt. Varför kan inte min hjärna bara slå igång någon slags positive powerboost för mitt självförtroende istället? Ok jag ska inte skylla allt på min hjärna, mycket handlar ju om ens egna inställning. Det värsta som kan hända rent tekniskt sett är att jag inte får jobbet och livet rullar på som vanligt. Ändå är det så fruktansvärt jobbigt och ångestfullt. 

Jaja. Vi får se. Jag tillåter mig själv vara nedstämd och nervös idag för imorgon bitti så är det stenhård diciplin som gäller. Inte en enda negativ tanke ska få påverka mig då. Tjooho! Livet är bra spännande ibland, man får se det som så istället. 🙂